.. att jag fick följa med när barnen skulle på karate. Båda sötisarna har ju börjat, och tösen e ju mest aktiv med det. Lillkillen bryr sig inte såvärst mycket.
Så satt jag där på stolen och dom sprang in i salen (Såååååå söta med sina karate dräkter !!!). Jag var ju sleten, fett hår, äckliga kläder. Tänkte ta upp min bok å läsa, men då kommer tränaren och hälsar.
Ghhaa.... Vilken pudding, jag blev nog kär. Jag kan ju lova er att jag kommer följa med barnen varenda gång!
Sen kanske det bara jag (eller alla kvinnor i världen) som tycker det är hur charmigt som helst med killar som tycker om barn. Eller, som klarar av barn kanske man ska säga, samtidigt som dom tycker om barn.
Jaja, nog tjötat om honom!


Nu ska jag titta på "Band of Brothers", det är en serie. Men dom har hela serien på bibblan så jag ska börja kolla nu. Tror jag började kolla med min pappa, men så var jag antagligen ute å rännde så jag missade några avsnitt. Efter det hade  jag inte lust å titta mer.


Puss på er, nu e jag varm i detta lilla stinkiga rum!

---

Åh, nu saknar jag min pappa. När vi tittade på den så förklarade han alltid allting, det var så kul. Varje gång det var något om krig eller nått häftigt på tv så visste han alltid så mycket.

Nu e de svårt å hänga me när han inte e här ju.