Lisa, tell Brian im in San Diego. He was so surprised that there is actually a place called San Diego, like Go Diego Go.

Nu har vi landat i San Diego, tva natter kvar till resans slut. Jag far ont i magen bara jag tanker pa det, men jag kommer spendera helgen med tre favoriter, Sarah Jodie och Lee. Imorgon ska vi till San Diego Sea World och roa oss, det blir antagligen inget Zoo for vi har inte riktigt tid. Har vi tid ska jag definitivt ga, men har vi inte tid kan jag inget gora. Jag har redan betalat for Zoo, sa om vi inte gar dit laggs dom pengarna till Universal studios pa fredag i LA. 

Jag saknar skydiving, jag tanker pa det hela tiden och jag vill gora om det igen och igen och igen. Jag saknar min gubbe som ja hoppade med, gubbe va val a ta i men han va sa jakla rolig. 

Jag vill gora det igen! NU! Basta jag nansin gjort, definitivt. 

Som sagt, jag kan inte sluta tanka pa det.

Vi bor pa ett hostel, delar rum med tjejerna Sarah, Alex och Jodie. (Kan verkligen inte sluta tanka pa det) Vi ska ut och ata snart, men det blir billig middag. 

Imorgon ska vi ha hejda middag, hor ni hur hemskt det later? Jag vill verkligen inte att resan ska ta slut. Aldrig.

Nu har jag verkligen kommit underfund med att det ar detta jag vill gora. Jag alskar kanslan att komma till nya stallen varje dag, nya hostel nya manniskor. Att se skillnaden pa olika stader, olika lander. Underbart, detta har varit som tre basta veckorna i mitt liv, och dom kommer att vara svara att sla.

Pa en helg akte jag helicopter over grand canyon, skot pistol i Las vegas och fallskarm over Las vegas oken. 

Plugga? Just nu kanns det langt bort, hem och jobba sen ut och resa igen! Ideer poppar upp i huvudet hela tiden. 

Men narmast e nog ett besok fran en engelsk tjej, haha! Hon sager att hon inte kommer kunna overleva utan mig, for sot e hon. Jag har fatt en konstig plats i denna gruppen, som jag alskar men ocksa kan bli stord pa. Det hander sallan at dom skrattar med mig, dom skrattar oftast at mig. Over roliga kommentarer eller korkade uttalanden. Pratar man med mig kallas jag Tina, pratar man om mig kallas jag Sweden. 

Men jag alskar det, och hade jag kunnat valja sa hade jag plockat ut mina vanner ur gruppen och rest varlden runt med dom. Det som e jobbigt ar att jag kan inte gora det. 

Ah! Jag onskar ni kunde forsta, det ar som att man upptackt vad man antligen ska gora, vad livet ar menat for. 

Det skulle vara svart att gora en till Trek, eftersom det blir en helt ny grupp. Vi har verkligen haft jatte tur med trekkare och ledare. Den gruppen vi motte i Las Vegas var helt rubbad, dom var 8 stycken. Ett gift par, ett par som bokat resan ihop med gjorde slut innan och var ex under resan, tjejer som inte tyckte om varandra m.m. Imorse tex lamnade tre tjejer gruppen, dom hade 2 dagar kvar. Dom var sa fulla i vegas sa dom kunde knappt prata med varandra efterat utan att skammas, for mig kanns det knappt. For vi har varit med varandra sa lange i denna gruppen, och blir jag skit full sa skams inte jag och det gor ingen annan heller. Dom hatade ocksa deras trek ledare, som jag horde var helt knapp. 

Sa det kan ga ritkigt illa ocksa!

(Jag vill hoppa ut genom ett plaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaan)

Jag langtar ocksa hem valdigt mkt, men det ar svart nu under resan. Jag vill verkligen inte att det ska ta slut, men allting har en ende.

Det kommer bli sjukt jobbigt att flyga tillbaka till NY pa sondag och stanna dar innan ja aker hem. Usch, manga tarar framfor mig.

Men nu ska jag dra mig! Ha det bast, puss och kram