Igår blev jag lite sugen på kaffe, så jag tjingade Amanda och vi bestämde att det fick bli så. Kaffe på schemat va bestämt och vi tog kurs mot Starbucks i Oceanside, när vi väl kommer fram är det en papperslapp på dörren som säger att det är stängt. Starbucks är stängt?!
Det va visst en liten genomgång för alla trevliga kaffe säljare att friska upp minnet med en liten lektion om hur man gör kaffe, så därför var det stängt. En helt ok anledning, för vi måste ju ha vårat kaffe. Så Amanda funderar en stund, hon är ändå chaffisen, och hon säger att vi styr hjulen mot Long Beach och tar Starbucks där.
Men.. Dom hade genomgång där med! Vi försökte tänka ut något snabbt och smidigt, och Amanda som känner stan visste en crepe restaurang. Så vi tog bilen och gled långsamt förbi för att hitta den, men vi missade den så det blev ett varv till. Där inne blev det en Mochaccino med grädde på toppen, efter halva är drucken så kommer jag att tänka på koffein. Hmm. Det kommer inte bli någon sömn för oss, de va vi beredda på. Mycket prat om barn, och barnprogram så blir jag hemskjutsad och drar mig till säng.

Jag hade inte kunnat sova vare sig jag hade druckit kaffe eller ej, för ett svenskt nummer ringde mitt i natten. Jag har då aldrig varit med om att svenskar varit så envisa någon gång innan, det ringde och ringde. Till slut fick jag nog och stängde av telefonen. Sen ringde alarmet och jag va faktiskt, hör och häpna, pigg. Trots en natt med telefonsamtal och koffein.
Jag fick då när jag vaknade, ett svagt minne av att jag fått ett sms mitt i natten från mamma om att familjen Bäckman skulle flytta till New York. Jag öppnar inkorgen och javisst hade detta hänt! Jag blev jätte glad och massor av tankar susa i huvet "Någon att hälsa på, träffa barnen igen, extrajobba, billiga biljetter". Även om hälften kanske är något jag bara vill så gick det vare sig jag ville eller ej, igenom mitt huvud. Jag skyndade på med kläderna och skulle upp och berätta för Frank, som är ett stort fan av Rangers, men när jag kommer ner så har han stuckit. Även om jag va 5 minuter tidigare, Lisa förklarade att han hade rättegång idag och då är han alltid tidig.
Det va lite roligt när jag skulle förklara för Lisa med, även om hon inte är ett jätte stort fan.

- I just found out that the family i know in St Louis are going to move here, he is going to change from St Louis to New york Rangers. Jag
- Oh, yeah i remember that. Is he going to play there? Lisa
- Yeah, he is going to start there soon! Jag
- So he is a professional, he´s gonna play with rangers? Lisa
- Yeah, and they are going to move here. And the rest of the family is coming later. Jag
- Do you know them? (fortfarande väldigt oförstående) Lisa
- Yeah, i was babysitting there kids. And his wife is my sisters friend. Jag
- Oh, im gonna tell Frank, he´s gonna freak out. Lisa

Jag va jätte glad resten av morgonen, tänk va något kan förgylla en dag. Jag saknar verkligen dom barnen! Så underbara, gud jag hade passat dom gratis asså! Jag hade betalat, för att få passa dom. Dom lyssnar och gnäller inte och ger mig inte tinnitus. Jag älskar mina små barn här, verkligen, men det va ett nöje med lilla William och den sockersöte tösen!
Dom är väl kanske inte så små längre med söta e dom.

Jag sökte iaf upp numret som hade ringt mig under natten, det va något företag. Vet inte riktigt vad för slags men det har jag inget att göra med. Hoppas dom inte ringer igen bara, jag ska stänga av min mobil inatt.

Idag var jag inte på humör för att passa barn, och det tycker jag är helt okej att vara nån gång. För det är inte alltid man är sugen på att jobba hemma, varför skulle jag vara det varje dag här då.
Men dagen rullade på, dom va på djävuls humör idag. Varför måste dom vara det när jag är på "inte passa barn" humör. Jag överlevde iaf, fick bita mig i tungan många gånger då jag bara ville skrika som dom gör, å gnälla å gråta som dom gör. Men det går inte, det går ju helt enkelt inte.

Ja, då kanske man ska berätta om sina tankar och funderingar och ideer här då.
Jag har planer på att åka till Florida, som jag kanske nämnt innan. Det kostar ungefär 300 dollar, resa + boende + inträde till Disney World. Så säger vi 150 dollar fickpengar. Det är inte särskilt mycket pengar, och jag vill verkligen göra det. Så fort jag bokat min andra resa ska jag kolla upp lite mer och se om detta kan bli verklighet eller ej. Återkommer till detta :)
Vad det handlar om min sista resa så är den ett absolut ja, jag läste att man helst ska boka 4-5 månader innan. Så jag känner mig väldigt lugn med att det finns platser kvar. Ska nog slå upp numret nu och ringa dom, fråga lite frågor.
Jag har nu en Yoga matta, en egen för första gången i mitt liv. Den är blå, något att minnas. Den ska användas flitigt dom närmaste 10 veckorna.
Jag har planer för mitt hår, jag ska färga det om två veckor. Blont, nu tror ni Marylin Monroe blont, men nej. Jag ska göra det ljusare med ännu ljusare nyanser i. Jag vill ha ljust hår, för jag vill inte färga min utväxt var 4:e vecka. Så blont får bli min färg! Nu kommer jag till det dummaste, jag ska klippa lugg, och jag vet redan att jag kommer tröttna på det och att jag kommer längta tills den växer ut. Men jag vill prova, har en ide i mitt huvud så jag ska pröva!

Det mest intressantaste och aktuella som händer just nu är faktiskt ingenting, till helgen börjar skolan. Det vet ju redan alla så det är inget kul att berätta längre. Jag har hittat en väska på billabong jag ska köpa, en ryggsäck. Eller jag vill köpa den..

Solbrillor börjar det bli lite panik med, det får jag nog köpa till helgen. Bikini har jag redan hittat, men den får jag nog inte tag i förens nästa gång jag åker till city.


Jag tycker det är väldigt roligt när ni kommenterar om olika frågor angående au pair livet och vägen hit. Jag kan säga lite saker redan nu som kanske är tips nog till alla, och som alla mina au pair vänner skulle hålla med om. Ta inte första bästa familj, va noga och petig. Prata mycket med dom och va verkligen säker på att ni är på samma nivå, vad sysslorna verkligen är, hur barnen verkligen är och hur deras livs stil ser ut. Berätta gärna om din barndom så kommer kanske dom kommentera eller säga om dom har något annorlunda. Vilket gör det lättare för dig att döma om du kan klara av att leva där eller ej. Jag rekomderar att åka med STS eller någon annan förening, om jag skulle vara ni så skulle jag inte våga chansa på CC. Men om ni redan gjort det så betyder det verkligen inte att du kommer åka hem eller garanterat göra en rematch, jag stortrivs! Jag hade aldrig kunnat få en bättre match, även om jag skriver att barnen är gnälliga så kan man faktiskt inte åka hit med tron att barn är änglar. Du kan inte förvänta dig att säga till ett barn EN gång varje gång och att den ska lyssna varje gång, första gången. Barn är barn och det mottot får du upprepa många gånger av din tid  här. Men jag säger bara en sak, gör det. Bara gör det! Du kommer aldrig ångra det, och om du inte gör det. Så kommer du ångra det med. Lycka till allihopa! Jag svarar på andra frågor med om någon undrar.

Ha det toppen allihopa, au pairer och icke au pairer :)