Vi åker imorgon!

Vad veckan har gått fort, känns som att det var söndag igår! Och jag måste verkligen skriva ut bussbiljetterna. Jag är tveksam på vad som ska packas och inte ska packas. Men snart loggar Amanda in, då får vi lösa det tillsammans ;)
Det ska bli riktigt kul, jag ser fram emot bussresan. Då ska jag sova! Det är så mysigt att sitta på en buss och lyssna på musik, och slumra till lite då och då.
Eller kanske kommer jag och Amanda babbla på oavbrutet som vanligt..?

Den här veckan har varit väldigt skön, det har hänt saker hela tiden och vi har inte varit rastlösa. I måndags var vi på bibblan och spelade dataspel, tisdags var det den stora poolen, igår var det bibblan och poolen hemma efter, idag har det varit poolen hela dagen. Imorgon kommer det bli en kort dag, jag ska ta tåget som går kvart i 5.

Vi pratade om min resa häromdagen, och vi redde ut lite oklarheter om vart jag ska bo när jag kommer till NY. Allting löste sig precis som jag tänkt mig. Jag fick också reda på att dom söker efter ny Au pair, blev ju såklart chockad. Men det är faktiskt snart agusti, och hon sa att dom var ute vid denna tiden förra året också. Och iår ska ju au pairen komma några dagar tidigare än vad jag gjorde förra året.

Jag fick brev häromdagen, åh det är så kul! Denna gången var det från min farbrors fru. En liten bok om mitt stjärntecken! Vi pratar ofta på msn och diskuterar många saker, så pratade vi om stjärntecken en gång. Go som hon är skickar hon hit en :) Tack!  (Jag fick också ett brev, med en liiiten "party" sverige flagga på)


Låt oss vända oss till min ytliga sida en sekund, min hy är totalt förstörd av poolvattnet.

Det känns som att jag hela tiden försöker vara någon jag inte är, och jag menar inte just nu i USA. Utan i mina framtida planer. Jag är så osäker på vad jag vill göra i framtiden, och helst skulle jag vilja göra allt som är omöjligt. Det känns som att jag tävlar med andra, och mot mig själv. Jag har så himla duktiga vänner, som har kommit långt i deras liv (Jag räknar inte med alla halvtaskiga nötter jag "halvkänner" i kungsbacka). Dom skaffar sig fina utbildningar, lägenhet, reser och jag är så stolt över dom :) Dom jobbar så flitigt.
Och jag tror jag tävlar mot dom, i mitt eget race, eftersom dom absolut inte tävlar mot mig. Något som känns bra är att au pair var något jag verkligen ville göra, för mig själv. Den här tiden jag har spenderat här har varit så naturlig för mig, eftersom det alltid har funnits i mitt huvud att jag ska göra detta.
Innerst inne tror jag helt enkelt att jag är en 20 åring, som inte riktigt vet vad jag vill göra.
Men det är något som driver mig, till att göra något annat. Som kanske inte vanliga 20 åringar vill göra. Eller så kanske dom också vill göra det, men är smarta nog att inse att det är omöjligt.

Jag vill bara hitta mig själv, och vad jag är. Sluta försöka bli som andra, eller göra som andra.

Det som jag hatar mig själv över, det är när jag ser andra människor och anser att dom har roligare än mig. Dom är lyckligare än mig och deras liv är roligare än mitt.

Jag kan inte se vad jag har här och nu! Jag vill bara ha det jag inte kan ha just nu..


Någon dag blir jag väl vettig, min mamma och pappa blev ju det. Så då borde jag också bli det, förr eller senare.

Puss älskar er, mor å far. Ni är allting! (L)