Fredag kväll va planerat att bli ensamt och mysigt i mitt rum. Lisa hade hyrt "Hairspray" till mig och jag hade tagit bilen till affären och köpt lite gott. När jag satt där med datorn i mitt knä och filmen började precis att spelas så loggar Amanda in på skype och hon hade slutat jobba! Vilket gjorde att kvällen inte blev så ensam för min del, hon va här några minuter senare och vi skrattade ikapp till filmen. Väldigt mysigt faktiskt. Vi avnjöt sverige trions favorit glass med, caramel. Filmen tog slut och det blev tidigt i säng för vi va tvugna att vara på hugget lördag morgon.

Vaknar lördag morgon klockan 7:00 am. Jag uppförde mig bättre än vad jag trodde, jag förväntade mig att jag skulle snosa tills tre minuter innan jag skulle gå och att jag skulle gråta lite å ligga på golvet å kräla. Men jag gick faktiskt upp och gjorde iordning mig och gick. Inga som helst problem, inga bekymmer med mig själv :) Jag knallade iväg till bussen där en Amanda satt och höll plats till mig. Vi satt och va väldigt trötta, förvirrade och nervösa. Vi frågade varandra minst 5 gånger var vart Mp3 var och vart mobilen var, och vart biljetten var. Det va lite ovanligt att gå upp så tidigt faktiskt. Vi hoppade av vid skolan, som för övrigt är gigantisk stor. Ungefär 20 byggnader, som tur va så ligger våra två precis bredvid varandra, nära biblioteket och en affär med olika saker. Vi började med Yoga 10:30. Vi va väldigt nervösa, ungefär 50 minuter tidiga, jag blev mer sömnigare, när Amanda blev mer rastlös. Efter lång väntan klev vi in i rummet och satte oss på våra nya mattor. Jag måste säga att Yoga är tufft asså, det va jätte jobbigt. Hålla uppe armarna i luften hur länge som helst, till slut så somnar armarna och man börjar skaka. Läraren va jätte snäll och gjorde klart för oss att ingen tittade, ingen jämför, vi gör det för våran skull. Jag kommer lära mig mycket utav detta, både om mig själv och yogan. Verkligen en upplevelse, ska bli intressant att fortsätta med. I slutet av lektionen då man skulle bara ligga ner och slappna av, så somnade jag och jag fick sånna ryckningar man får när man inte riktigt sover och så vaknar man till. Riktigt jobbigt, när man försöker slappna av.

Efter det letade vi efter klassrummet där vi skulle ha foto kursen, vi hittade det efter lite om och men. Magarna började kurra och vi bestämde oss för att leta upp ett matställe. Vi frågade en vänlig gubbe som visade vägen till affären. Vi köpte lite mat och frukt, så satte vi oss och mös vid några soffor. Tiden rann iväg och det va dags att bege sig till lektion nr 2.  Det va riktiga typiska amerikanska klassrum, vi slog oss ner och vi hade riktigt roligt. Läraren var försenad, men vi väntade. Hade kul under tiden så det gjorde absolut ingenting! När läraren väl kom så satt vi och lyssnade noga. Plötsligt börjar människorna i klassrummen ta fram sina kameror, system kameror! Stora papparazzi kameror! Jag och Amanda tittade oroande på varandra och förstog att detta va något väldigt seriöst. Vi höll iallafall koncentrationen hela lektionen och när vi slutade så frågade vi läraren om det går bra att ha digital kameror med, kompakta kameror. Han sa att självklart gick det, dom va lika bra som vilka andra som helst. Så nästa vecka ska jag ta med mig min kamera och dess handbok så ska jag lära mig hur jag använder min kamera på bästa sätt och tar bäst bilder. Jag tyckte det lät väldigt bra faktiskt. Sen lämnade vi klassrummet, efter att ha suttit där som en riktig amerikansk student :)

Jag var nog hemma vid fem, det blev en dush och lite slappning. Det va planerat för utgång och jag kunde inte bara sitta still, så jag började föna hår och platta hår och sminka mig. Kändes skönt att känna sig som en ungdom igen, få göra normala saker. Amanda kom hit och vi gjorde iordning oss tillsammans, eller jag va ju faktiskt klar när hon kom så hon gjorde iordning sig själv. Medan hon gjorde iordning sig gick jag ner till min värdmamma och skulle berätta att jag samlat på mig ännu mer stater nu när jag fick massa 25 centare på skolans affär. Då kom hon på att hon hade en hel plastpåse med kanske 200 quarters i. Då va våran förfest planera, vi tömde påsen och letade igenom, vi hittade till slut sammanlagt 46 stater till mig. Så jag har bara 5 stycken kvar, vilka inte kommer bli så lätta att finna. Alaska, Arkansas, Hawaii, Illinois, Alabama. Jag söker efter dom nu :) Amanda är väldigt avundsjuk, men hon fick faktiskt också några som hon kanske inte hade. Jag ska försöka hinna hitta dom 6 sista och sedan göra något kul utav dom, lutar mycket till att göra en tavla. Hur som helst så är det en gåva till mig själv :)





Efter mycket skrammel drog vi oss mot tåget som landade på pennstation 10:00 pm. Det va planerat att möta Florence på tåget längst bak i vagnen som Amanda förklarat för henne i ungefär 5 minuter på telefon innan. Vi går längst bak i tåget och ingen Florence. Amanda ringer och Florence svarar med att hon är typ i mitten..?! Amanda förklarade att hon skulle gå "to the back of the train, as far back as you can go.." Vi sitter och väntar på att hon ska gå längst bak, jag håller utkik men ingen kommer. Amanda ringer upp och Florence säger att hon är längst bak, så frågar Amanda "Are you moving in the same direction as the train?". "Yes...?!" Svarar hon. Jag fick släpp och trodde hon hade tagit något olagligt. Men vi mötte henne på stationen istället där vi också mötte upp Theresa. Vi hoppade på tunnelbanan downtown, knallade på som bara den för att hitta krogen. Väl framme så är kön ungefär 200 meter lång. Fullt med folk och jag undrar om alla ens får plats där inne. Kön gick snabbare än va vi trodde, trots 30 dollar inträde för vi han inte komma in innan 11. Vi dansade på, väldigt mycket dans, med alldeles för höga skor. Jag va nog alldeles för övertygad att jag klarat av att ha dom en hel kväll innan, jag dansade ju en hel natt i göteborg med samma skor, varför skulle jag inte kunna göra det här. Ja, Martina, tre månader utan ens högklackade skor så bör du tänka om. Jag fick lida för det, vi dansade iaf och hade kul. Väldigt rolig klubb, massa olika folk och väldigt amerikanskt! Jag och Amanda drog oss hem vid två, vi måste ha sett jätte fulla ut. Jag hängde på Amanda och gick väldigt konstigt, vi fann en tunnelbana mot Pennstation, där jag köpte en bulle med russin i, det stog inte ens. Jag hatar russin! Vi slog oss ner på det lyxiga golvet och betraktade tjejer som flörtade med alla nattjobbande poliser. Jag och Amanda tyckte gott dom kunde få roa sig med det när dom jobbar en lördag natt, för vi kände oss iaf trygga. När vi suttit där i ungefär en timma för att vänta på vårat tåg, så ställer vi oss upp och går mot tavlan som visar vilket spår tåget kommer på, så känner jag bara "klick". Jag svär väldigt fula ord inom mig och bara tittar på Amanda. "Amanda, min klack gick just av.." Jag vet inte om hon ville gråta eller skratta, men jag ville dö. Jag tog mig så smidigt jag kunde till en stolpe och stog och lugnade mig själv. Vi kunde skratta åt det också, jag va mer förbannad av situationen. Vi gick mot tåget med dom andra som skulle med, jag vandrar med en trasig klack och en kille bakom mig kommenterar "I can see your struggeling with those shoes..". Nähä?! Tack, det visste jag inte. "Yeah, and im f*cking pissed off............" Jag kände mig taskig och la till ett skratt efteråt. "Nice talking to you.." va det enda han sa.
Vi slog oss ner på tåget och skrattade åt kvällens alla händelser! Jag blev faktiskt kär för en kort stund på tåget, det va en kille som va jätte söt som va hur trevlig som helst. Jag pratade dock inte med honom, men han va så snäll mot sin kompis som blev lämnad på tåget för han hade däckat. Så han åkte me honom till nästa station för att ta en taxi tillbaka till den andra stationen. Det varade ju inte så länge, men men.

Jag gick hem på min söndriga klack, skrattandes. Amanda va snäll mot mig och hon tyckte jag va så duktig som inte alls tyckte jag klagade mycket.

Vi låste upp dörren klockan 5 och gick raka vägen upp till sängarna.
Imorse vaknade jag klockan 12, förvånad över att jag inte vaknat av några barn, ingenting. Otroligt skönt faktiskt. Amanda hade dock vaknat till och från, och beundrats över att jag inte hörde musiken i källaren. "Yes" tänkte jag då, äntligen så har jag vant mig vid den. Vi slappade otroligt skickligt under "morgonen", åt en rejäl frukost. Jag pratade med min mamma, och Amanda pratade med sin familj. Då fick jag träffat dom med :) Amanda blev rastlös, så vi tog på oss och gick ut på en lite promenad. Det va väldigt skönt, en långsam härlig söndags promenad. Tittade på alla amerikanska hus, väldigt mysigt.




Det här va något utav det lite mer typiska vi hittade, dom flest är i samma stuk. Med det lilla "taket" över dörr och altan.
Vi gick och kollade runt lite, försökte hitta något annorlunda ställe att äta på. Men allting var stängt, så det blev Tacobell. Satt och pratade om våra liv, barndom osv, väldigt lugn å härlig dag.

Vi gick hemåt, Amandas tåg gick vid halv 8. Hon fick också reda på idag, att hon ska åka till Florida om två veckor!

Och mamma och pappa åker om 2 veckor dom med :) Avundsjuk.

Ha det toppen allihopa, nu ska jag hoppa in i dushen sen blir det bingen för mig! Ta hand om er! puss och kram