Jag vaknade, trött och kall, tidigt och gick ner lite innan 8. Allting flöt på, tiden gick fort och jag kramade min lille pojk så mycket jag kunde innan jag var tvungen att köra honom till skolan.
Ni förstår att jag har kommit på ett knep att få kramar, jag brukar fråga honom om han den bästa på att kramas. Det funkar alltid, och guuud vilka goa kramar.
Jag städade upp i köket innan pojken skulle iväg, så jag slapp göra det på min rast. I diskhon ser jag med besvikelse min pajform. Tom med vatten och diskmedel i. Jag kikade in i kylen för att se om den kanske förts över till en matlåda eller liknande. Men tomt. Så jag tänkte, att den var det väl ingen som ville ha. Det fanns faktiskt en halv paj i den innan den tömts.

Medans lill killen äter lunch ringer Lisa, vi småpratar lite och sedan säger hon högt "Vet du vem som åt upp all din paj?", jag svarade såklart nej eftersom jag inte ens visste att någon ätit den. Frank hade tryckt i sig halva min paj, och älskade den.
Kan ni förstå vad jag blev glad då? En halvfärdig misslyckad paj tycker han om, kan ni tänka er när jag gör den igen och den inte blir misslyckad? Wow, vad glad jag blev.
Mamma, du har rätt. Det blir så mycket roligare när någon tycker om maten, och äter den.

Ikväll ska jag vika kläder, titta på Iron Man och äta glass. Det låter som en bra plan tycker jag! Imorgon ska jag strosa runt i stan och kika runt lite, är verkligen på mys humör. Kanske har det äntligen blivit kallt nog att gå och surpla på en White Chokolate Mocha (?).

Puss och kram!