Ja, alla dessa kärleks filmer jag en gång sett med min syster. Sen måste man få sig en årlig dos av dom varje år för att hålla sig vid liv. (Riktigt så allvarligt är det väl inte, men det lät bra)
Har precis sett den nu och den är alltid lika bra. Man får lite hopp om att det finns äkta kärlek ändå. Det återstår att se!

Jag läste också Amandas kommentar, jag skrattade och nästan grät på samma gång. Det är sjukt jobbigt utan henne, men jag är så glad att jag ändå har henne på ett vis. Det är som hon själv säger, låter som vi har något förhållande :P Ett gift par var vi här borta. GUD va ja saknar att sitta på tåget med dig, när vi varje gång av vana satte i hörlurarna i öronen efter en dag på stan. Dom gånger du fick lida av att jag bytte låt efter 35 sekunder, och dom gångerna jag fick lida av att du skulle lyssna klart på alla låtar.
Den gången din telefon inte funkade!!! Och vi visste inte vart vi var på tåget, det va skoj. Och alla dom gånger du hade en ivrig historia om hur du var tvungen att skynda till tåget, eftersom du alltid var sen.
Haha, och när min klack gick av!!! Och den hemska gången min mascara verkligen inte gav med sig, och jag frågade hur det såg ut efter en lång stunds fixande men du kunde inte ens ljuga och säga att de va bra. Vad jag hatade dig den gången, och var arg och svettig jag var.
Och varför, jo för att jag alltid glömde någonting. Helst 3 saker varje gång så ja kunde springa in flera gånger och leta ivrigt.
Den gången vi sov här, och det där brummandet i väggen gjorde mig galen. Så precis när ja får ett ryck å ska gå ner och skälla på någon så slutar det, och Amanda gör ett desperat försök med att kalla mig tillbaka till rummet.
Den underbart mysiga dagen vi hade på Starbucks med datorerna. Och den gången vi köpte Starbucks å körde till en park, och pratade allvar. När vi spelade basket, det va så kul!
Ja gud ja, jag saknar det. Allt.
Den värsta känslan är att det kommer aldrig komma tillbaka. Jag kommer att komma tillbaka till mina vänner hemma, jag kan prata med dom som jag gjorde innan.

Men när jag kommer hem så kommer inte vi vara Au pairer mer, vi kommer inte ha jobbiga barn att gnälla på eller huvudvärk att klaga över (Jo kanske huvudvärk). Vi kommer inte mötas efter jobbet och ta en Starbucks å lova att inte prata om barn eller värdföräldrar men det är ändå det ända vi gör.

Ja, gud va deppig man kan låta. Men jag kommer verligen aldrig glömma detta året, helt otroligt. Nu mot slutet när jag är ganska ensam så känns det inte som jag gjort mycket. Men när jag ser tillbaka, då jag var upptagen hela tiden, så har jag gjort massor. Jag var uppbokad varje helg, hela tiden! Det var hur kul som helst och varje helg var det något nytt.
Jag har haft besök två gånger, vilket har varit helt otroligt! Jag har varit på musikal, jag har flygit helikopter över Manhattan, jag har varit uppe i Empire state building två gånger, jag har varit överallt i Manhattan.

Det  har varit ett helt sjukt underbart år, och jag kommer verkligen sakna det. Men jag vet att allt blir vad man gör det till, och så länge jag har mina vänner kan allting bli roligt. Vare sig jag bor i New York eller Kungsbacka.
Det känns bara så chockande, att det jag har sett fram emot sen jag var 14 år tar slut om mindre än 2 månader. Ingenting  har blivit som jag förväntade mig, men då menar jag inte på ett dåligt sätt. Att bli en liten del av en familj, att veta om att en bit av dom försvinner när jag åker hem, och en bit av mig försvinner när jag lämnar dom. När jag sitter i mitt rum här så känns det helt naturligt, sen första gången jag gick in hit. Det har aldrig varit någon konstig känsla, det har alltid känts som hemma.
Visst är det jobbigt när någon drar i armarna åt två olika håll.


Nu kan jag känna mig som en liten tonåring "Men ni förstår ju inte!!!!!". Jag får ont i magen för att det är bara 4 veckor kvar idag! Men samtidigt har jag en överlycklig känsla i hela kroppen att jag snart ska få resa.. Det är så sjukt jobbigt och gör ont i hela kroppen.
Jag älskar den här familjen. Dessa barnen är ju en del av mitt liv, hur ska jag inte kunna prata med dom varje dag.


Nu ska jag deppa vidare, imorgon blir det slingor igen. Andra halvan av det jag använde förra helgen! Puss å kram.

Som man säger här, - Happy thoughts!