Jag har så blandade känslor nu så jag vet inte vad jag ska göra. Jag känner för att gråta men samtidigt skratta.

Nu när jag försöker skriva och förklara så får jag inte fram någonting. Det är tomt, men jag känner så mycket. Imorse frågade Frank hur det känns, jag sa att det ska bli kul att åka på resan. Men något jag inte kommer märka av är ju att samma dag som ja åker så kommer den nya au pairen, och eftersom jag inte kommer märka av henne så känns det nästan som om att ja ska tillbaka till familjen igen och det kommer vara som vanligt.
Jag förklarade det för Frank och han sa att det är den värsta dagen, den första dagen då au pairen kommer. Och jag tycker det är komiskt samtidigt som det är fantastiskt att den dagen jag kom så var det den värsta dagen för dom.

Lillkillen är väldigt bra kompis med en annan pojke i klassen, Ryan heter han och dom gick ihop förra året med. Den här Ryan är det sötaste ungen jag någonsin sett. Idag var han så stilig, kammat hår och stålmannen dräkt. Självklart är min lillkille finast och fräckast, men Ryan är i samma klass ;)
Iaf, hans mamma hade pratat med Lisa i helgen och Lisa berättade att jag skulle åka hem snart. Och den här mamman (Jag vet inte namnet) blev jätte ledsen, hon tycker jag är så snäll och söt och har så himla bra hand om barnen.
Idag när vi väntade på att få komma in så kom hon fram till mig och frågade hur det kändes, sen sa hon personligen att hon blev jätte ledsen för hon tycker ja e så himla söt och trevlig hela tiden. Att det skulle bli jobbigt att jag åkte hem.
Och vad jobbigt det kändes att höra det... Just då ville jag inte åka hem.

Jag trodde att jag skulle vara jätte glad den torsdagen innan jag åker på resan, att jag kommer le hela dagen för det bara är 1 dag kvar då. Men just nu känns det som att jag kommer gå med gråten i halsen hela dagen. Hela veckan. Det är sjukt att det bara är 2 veckor kvar.
Som tur är har jag inte börjat packa ännu, ska göra det nästa vecka känner jag. Det känns skönt att inte göra det nu, på ett sätt, för då känns det inte som ja ska åka. Men samtidigt vill jag börja packa, för då känns det som att jag ska åka snart.
För jag vill åka snart, men jag vill inte åka härifrån.
Men jag vill åka härifrån, för ja vill hem. Men jag vill inte lämna dom.

Ja, det här är nog det  värsta jag varit med om någonsin. Såhär har jag aldrig känt förut och jag hoppas att jag aldrig gör det igen.

  Haha! Världens roligaste och konstigaste bild.
 Världens finaste barn..