Idag är det torsdag, och veckan bara flyger förbi. Väldigt skönt med tanke på att vissa veckor kan kännas som två. Imorgon blir det som en helt vanlig fredag, tvätta städa och springa lite ärenden kanske. Blir förhoppningsvis träning imorgon efter jobbet, Lisa hade tänkt å städa så då passar nog jag på å sno bilen. Nu blir det väl en titt på den långa vandringen, en gammal goding sen jag var barn. En "måste se" film! Den e bra för hjärtat :)

---

När jag sätt här uppe och filosoferade och pratade med min kära vän Jennie så knackade det på dörren. Utanför står flickan och säger "Your friend is on tv!". Ja-a, min vän som jag träffat två gånger. Jag knallade ner och blev sittandes med familjen och invigde Christians första match med Rangers, oturligt nog så va inte Frank jätte förtjust av honom. Han fick väl 4 eller 5 utvisningar. Jag hade väl inte hoppat å skuttat om någon kommit till mitt lag å dratt på sig det. Trevligt var det, Frank hade massor av information om Christian jag fick lyssna på. När han började spela och när han kom till usa osv. Intressant.... Det blev glass och vi pratade om svenska efternamn. Va väl ingen jätte hit, dom tyckte jag va allmänt knäpp när jag berättade vad mitt efternamn betydde. En palms kvist? Ja, men hellre det än Svensson (inget personligt mormor). Jag förklarade också att den andra svensken i Rangers, som också är ny, Sjöström. Det blev Sjostrom för Frank och jag skulle då förklara att o är ö och hur det uttalas. När jag sedan skulle översätta så rann det över. Ja sjö är ju lake, och ström är ju stream. Det blev helt enkelt Lakestream. Hmm. Mycket knepigt tycker amerikanarna. Att ha efternamn som betyder något är inget dom har här faktiskt.
Men Frank uttalade Frölunda väldigt bra (när han satt och läste genom hela Christians journal typ, på internet). Lisa är däremot inge vidare på svenska ;)

På tal om svenska, så försökte jag lära barnen ole dole doff häromdagen. Den kan man faktiskt översätta till engelsk "dialekt". Amanda gav mig iden, och jag ska allt få dom att lära sig den.

Jag hittade tillbaka till mitt rum, efter jag borstat tänderna med tösen. Lika bra att skona mamman med gnäll så jag drog me henne in på toan. Rena tänder fick vi båda två! Väl på mitt rum ringde lille Amanda upp, vi är så tråkiga för vi pratar verkligen om ingenting. Vilket är ganska trevligt också. Tiden rann iväg alldeles för fort och det blev dags för sängen.

Imorgon är det fredag, som ni ser längst upp så har jag redovisat den dagen för er. Jätte bra för er att veta, jag menar, tänk om någon skulle undra vad jag gör imon. Då vet ni ju?! Gud va bra :)

På lördag får jag nog knalla ur sängen vid 7, för att börja knalla mot bussen vid 25 över 7. En mysig bussfärd till en spännande yoga lektion. Vi kom också fram till, Lisa Frank och jag, att jag kan inte gå ut å slira på fredagar. För det kommer definitivt synas på mitt balans sinne på yogan. Inte för att folk ringer mig varje helg och krogarna drar i mig för att få in mig, men det kan faktiskt hända nån gång i framtiden att jag går ut.
När vi kommit hem efter våran första college dag med "nördiga yoga killar", som jag och Jennie kom fram till, så blir det hopp in i dushen å sen iväg till city. Jag hörde rykten om danskväll, men vi får se vad det kostar. Annars gör vi väl stan osäker på något annat sätt. Som att typ åka hem klockan elva som vi brukar göra.. W o h o o..

Söndag vet jag inte vad som händer, ska faktiskt kolla om det kommer någon sport på tv! Jag måste bli lite mer insatt i vad som händer här. Tycker det är lite roligt med sport, och jag hade velat se en till fotbolls match!

Men nu mina damer och herrar *trummvirvel* Jag och Amanda ska *snabbare trummvirvel* gå på rockkonsert nästa helg! Amandas värdpappa är delägare på någon krog eller va de va. Så dit ska minsann vi! Inte för att jag är så insatt på rock, men va gör man inte för att bryta vardagens mönster. På söndagen ska vi minsann baka Kanelbullar och Semlor! För att visa hur grymma vi svenskar e... På allt..

Vi kan ju gå vidare på ämnet grymma svenskar. Jag moi ska laga mat på måndag! Jag ska köra korv potatis gratäng. Hittade receptet på arlas.se, snabbt och lätt. Ni får hålla tummarna för mig, funkar detta så är det ett recept vi ska behålla! Bara inte pojken spyr upp potatisen igen...

Sen så ska det förhoppningsvis bli mer rcept och mer matlagning, så att vi får mer goda vanor här! Eller kanske en god vana här.

Ni får ha en toppen helg! Ta hand om er så hörs vi snart igen!

Igår blev jag lite sugen på kaffe, så jag tjingade Amanda och vi bestämde att det fick bli så. Kaffe på schemat va bestämt och vi tog kurs mot Starbucks i Oceanside, när vi väl kommer fram är det en papperslapp på dörren som säger att det är stängt. Starbucks är stängt?!
Det va visst en liten genomgång för alla trevliga kaffe säljare att friska upp minnet med en liten lektion om hur man gör kaffe, så därför var det stängt. En helt ok anledning, för vi måste ju ha vårat kaffe. Så Amanda funderar en stund, hon är ändå chaffisen, och hon säger att vi styr hjulen mot Long Beach och tar Starbucks där.
Men.. Dom hade genomgång där med! Vi försökte tänka ut något snabbt och smidigt, och Amanda som känner stan visste en crepe restaurang. Så vi tog bilen och gled långsamt förbi för att hitta den, men vi missade den så det blev ett varv till. Där inne blev det en Mochaccino med grädde på toppen, efter halva är drucken så kommer jag att tänka på koffein. Hmm. Det kommer inte bli någon sömn för oss, de va vi beredda på. Mycket prat om barn, och barnprogram så blir jag hemskjutsad och drar mig till säng.

Jag hade inte kunnat sova vare sig jag hade druckit kaffe eller ej, för ett svenskt nummer ringde mitt i natten. Jag har då aldrig varit med om att svenskar varit så envisa någon gång innan, det ringde och ringde. Till slut fick jag nog och stängde av telefonen. Sen ringde alarmet och jag va faktiskt, hör och häpna, pigg. Trots en natt med telefonsamtal och koffein.
Jag fick då när jag vaknade, ett svagt minne av att jag fått ett sms mitt i natten från mamma om att familjen Bäckman skulle flytta till New York. Jag öppnar inkorgen och javisst hade detta hänt! Jag blev jätte glad och massor av tankar susa i huvet "Någon att hälsa på, träffa barnen igen, extrajobba, billiga biljetter". Även om hälften kanske är något jag bara vill så gick det vare sig jag ville eller ej, igenom mitt huvud. Jag skyndade på med kläderna och skulle upp och berätta för Frank, som är ett stort fan av Rangers, men när jag kommer ner så har han stuckit. Även om jag va 5 minuter tidigare, Lisa förklarade att han hade rättegång idag och då är han alltid tidig.
Det va lite roligt när jag skulle förklara för Lisa med, även om hon inte är ett jätte stort fan.

- I just found out that the family i know in St Louis are going to move here, he is going to change from St Louis to New york Rangers. Jag
- Oh, yeah i remember that. Is he going to play there? Lisa
- Yeah, he is going to start there soon! Jag
- So he is a professional, he´s gonna play with rangers? Lisa
- Yeah, and they are going to move here. And the rest of the family is coming later. Jag
- Do you know them? (fortfarande väldigt oförstående) Lisa
- Yeah, i was babysitting there kids. And his wife is my sisters friend. Jag
- Oh, im gonna tell Frank, he´s gonna freak out. Lisa

Jag va jätte glad resten av morgonen, tänk va något kan förgylla en dag. Jag saknar verkligen dom barnen! Så underbara, gud jag hade passat dom gratis asså! Jag hade betalat, för att få passa dom. Dom lyssnar och gnäller inte och ger mig inte tinnitus. Jag älskar mina små barn här, verkligen, men det va ett nöje med lilla William och den sockersöte tösen!
Dom är väl kanske inte så små längre med söta e dom.

Jag sökte iaf upp numret som hade ringt mig under natten, det va något företag. Vet inte riktigt vad för slags men det har jag inget att göra med. Hoppas dom inte ringer igen bara, jag ska stänga av min mobil inatt.

Idag var jag inte på humör för att passa barn, och det tycker jag är helt okej att vara nån gång. För det är inte alltid man är sugen på att jobba hemma, varför skulle jag vara det varje dag här då.
Men dagen rullade på, dom va på djävuls humör idag. Varför måste dom vara det när jag är på "inte passa barn" humör. Jag överlevde iaf, fick bita mig i tungan många gånger då jag bara ville skrika som dom gör, å gnälla å gråta som dom gör. Men det går inte, det går ju helt enkelt inte.

Ja, då kanske man ska berätta om sina tankar och funderingar och ideer här då.
Jag har planer på att åka till Florida, som jag kanske nämnt innan. Det kostar ungefär 300 dollar, resa + boende + inträde till Disney World. Så säger vi 150 dollar fickpengar. Det är inte särskilt mycket pengar, och jag vill verkligen göra det. Så fort jag bokat min andra resa ska jag kolla upp lite mer och se om detta kan bli verklighet eller ej. Återkommer till detta :)
Vad det handlar om min sista resa så är den ett absolut ja, jag läste att man helst ska boka 4-5 månader innan. Så jag känner mig väldigt lugn med att det finns platser kvar. Ska nog slå upp numret nu och ringa dom, fråga lite frågor.
Jag har nu en Yoga matta, en egen för första gången i mitt liv. Den är blå, något att minnas. Den ska användas flitigt dom närmaste 10 veckorna.
Jag har planer för mitt hår, jag ska färga det om två veckor. Blont, nu tror ni Marylin Monroe blont, men nej. Jag ska göra det ljusare med ännu ljusare nyanser i. Jag vill ha ljust hår, för jag vill inte färga min utväxt var 4:e vecka. Så blont får bli min färg! Nu kommer jag till det dummaste, jag ska klippa lugg, och jag vet redan att jag kommer tröttna på det och att jag kommer längta tills den växer ut. Men jag vill prova, har en ide i mitt huvud så jag ska pröva!

Det mest intressantaste och aktuella som händer just nu är faktiskt ingenting, till helgen börjar skolan. Det vet ju redan alla så det är inget kul att berätta längre. Jag har hittat en väska på billabong jag ska köpa, en ryggsäck. Eller jag vill köpa den..

Solbrillor börjar det bli lite panik med, det får jag nog köpa till helgen. Bikini har jag redan hittat, men den får jag nog inte tag i förens nästa gång jag åker till city.


Jag tycker det är väldigt roligt när ni kommenterar om olika frågor angående au pair livet och vägen hit. Jag kan säga lite saker redan nu som kanske är tips nog till alla, och som alla mina au pair vänner skulle hålla med om. Ta inte första bästa familj, va noga och petig. Prata mycket med dom och va verkligen säker på att ni är på samma nivå, vad sysslorna verkligen är, hur barnen verkligen är och hur deras livs stil ser ut. Berätta gärna om din barndom så kommer kanske dom kommentera eller säga om dom har något annorlunda. Vilket gör det lättare för dig att döma om du kan klara av att leva där eller ej. Jag rekomderar att åka med STS eller någon annan förening, om jag skulle vara ni så skulle jag inte våga chansa på CC. Men om ni redan gjort det så betyder det verkligen inte att du kommer åka hem eller garanterat göra en rematch, jag stortrivs! Jag hade aldrig kunnat få en bättre match, även om jag skriver att barnen är gnälliga så kan man faktiskt inte åka hit med tron att barn är änglar. Du kan inte förvänta dig att säga till ett barn EN gång varje gång och att den ska lyssna varje gång, första gången. Barn är barn och det mottot får du upprepa många gånger av din tid  här. Men jag säger bara en sak, gör det. Bara gör det! Du kommer aldrig ångra det, och om du inte gör det. Så kommer du ångra det med. Lycka till allihopa! Jag svarar på andra frågor med om någon undrar.

Ha det toppen allihopa, au pairer och icke au pairer :)

Jag såg den äntligen igår med Amanda, den va allt som jag förväntat mig att den ska vara! Den bästa dans filmen någonsin, mer dans än någon annan film.

Vi va ganska möra om fötterna i slutet på denna dagen kan jag lova, gick faktiskt inte mer än vanligt men det va väl lite extra tungt just igår. Vi sa ju hejdå till Anneli, hon åker imorgon.

Men vad finns att uppdatera då.. Amanda köpte en Yoga matta åt mig idag, tack Amanda.
Jag planerar en resa till Florida till sommaren, med vem vet jag ej ännu. Jag försöker tjata om det för Amanda men jag får se om hon nappar. Jag måste köpa Antivirus program om två veckor. Jag kan inte åka in till city på en lördag förens Sara kommer, för jag går i skolan. Jag ska köpa en ryggsäck nästa helg.

Och jag vill ha hjälp av vem som helst.

Är det här en hit för ett bra pris, det inehåller ALLA program jag vill ha, jag tjänar mer på det än att köpa alla var för sig.
Eller är det någon som vet något ännu bättre?

http://office.microsoft.com/en-us/suites/FX102434881033.aspx

Tack för hjälp iaf.

Idag är jag bara trött, och mör. Jag ska väl äta något snart med, har inte ätit på ett tag. Blir jobb imon, eller hela nästa vecka faktiskt. En helt vanlig vecka, skönt faktiskt.

Ha det bra allihopa! puss å kram

till helg.. Men dagarna går hur bra som helst, som ni kanske förstått så har barnen lov och jag jobbar ju hela dagarna då. Det känns nästa bättre än när dom går till skolan, för jag får ändå bara 2 timmars rast ungefär, och då tränar jag. Nu när Lisa fått lite mer förtroende för mig så får jag låna bilen på kvällen, om inte hon ska ha den. Så träningen blir ju inget problem heller. Det är helt enkelt skönare, jag behöver inte tänka på några tider alls. Lunchen kan vara lite sen, eller jag kan dusha dom efter lunchen, jag kan göra ärenden med dom så det är absolut inget problem (förutom att varenda gång vi går ut banken så säger dom "Martina! Its soooo boring in there!" Haha, söta e dom. Dom är ju tvungna att sitta stilla på en bänk i 3 minuter. Det är inte lätt för en 4 och en 3 åring.

Idag var vi på McDonalds lekplats, det var alldeles för kallt ute. Man kunde nästan få ilningar på tänderna om man öppna munnen! Väl där inne var det 19582376592374 andra barn som sprang runt och skrek i falcett. Folk snackar om att det inte är bra för ungdomar att lyssna på för hög musik, men det är redan försent att rädda dom ändå. Så högt barn skriker, finns inga ord. Men men,  där fick jag iaf stå i en timma för att dom skulle springa av sig. Fanns ju inga stolar, men eftersom jag är så ung och frisk så klarar ju jag det (haha).

Dom har mest varit lite små jobbiga, på ret humör. Känns som att dom vet om det själva, men det tycker väl dom e kul så jag får väl låta dom ha kul. Jag skrattar mer åt det faktiskt :P

Jag undrade hur dagarna skulle bli i sommar, när dom har lov och jag ska ha dom hela dagarna. Jag tänkte att det skulle bli kaos, att jag skulle ligga i koma varje helg för att ta igen mig. Men det är inte så farligt faktiskt, jag kommer ju köra iväg så fort det är fint väder, till stranden eller poolen. Vare sig dom vill eller ej, solsken gör en glad och jag vill ha glada barn. Men nu vet jag iaf att det inte kommer bli så jobbigt som jag tänkt mig, visst jag ska väl inte förbereda mig på att det kommer vara som på rosa moln, men det blir vad man gör det till!

Jag ska snart iväg och träna förhoppningsvis, om inte dom ska iväg.

Jag trivs fortfarande lika bra, det känns bara bättre och bättre för varje dag. Det säger jag varje dag :P Men jag tänker ofta "Herregud, känns det såhär bra nu, tänk hur kommer det kännas till sommaren då.." Det känns verkligen som "hemma".. Jag ser ut hur som helst, jag skämtar om allt och jag är (faktiskt!!!!!!) till och med avslappnad med barnen fasst Frank eller Lisa är i närheten. Ofta blir man ju stel och vill verka extra bra, klart det är lite så men inte alls mycket längre. Känns bara toppen!

Fick papprena idag från skolan !!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!! Jag börjar nästa vecka. Jag är nog sjuk... Haha! Jag har nog aldrig varit såhär glad för "skola", och speciellt inte när det är en lördag morgon klockan halv 10 med 45 min bilfärd dit med. Men jag är skit glad! Hoppas det blir bara, för jag är jätte förväntansfull!

Ne nu ska jag gå ner och fråga om jag kan ta bilen!

Vi hörs :) puss å kram

När jag bor här så förstår jag mer och mer hur jag hatar usa och hur mycket deras tanke sätt äcklar mig. Det som gör mig ännu mer frustrerad är att folk i Sverige verkligen vill vara något slags mini usa. Vissa ser upp till usa!

Något som man kanske inte förstår när man inte bor här (jag försöker verkligen inte verka smart), är att amerikanare inte förstår. Vi i lilla Sverige vet faktiskt mycket mer än amerikanare, hör och häpna. Vi vet ju om vad som pågår i mellanöstern. Vi vet om att civila dödas, att dom som är där och krigar vill bara hem. vi har hört historier om att krigare blir sjuka i huvet, soldater våldtar civila, dödar utan att tänka sig för. 

Vi vet att kriget där finns det ingen mening för, vi vet att det är olja usa vill ha, vi vet att George Bush är världshistoriens största svin. Hitler va minsann ärlig och sa va han ville.

Reklam för att gå med i US.ARMY

"There is nothing on this green earth, that is stronger then the US army, Because there is nothing on this green earth stronger than a US soldier"

In my ass! Hur kan dom med? Dom här reklamerna visas på tv, på tv apparater hemma hos mammor som inte vet vart sina söner är, hos fruar som inte vet vart sina män är, hos barn som inte vet vart deras pappa är.

Men amerikanare vet inte det vi vet, dom tror på reklamen. Kämpa för ditt land, God bless Amerika. Men Allah då? Dom tror ju på honom, och han ska ju skydda dom. Eller? Varför skulle eran gud skydda er mer än deras gud?

Jag kollade precis på The Kingdom, och jag blev lite irriterad och va tvungen att skriva av mig. Igår kväll så såg Frank och hans mamma filmen, Franks mamma kommentar va "Yeah, you understand a little bit more of whats going on over there.."

Ehm... Jaha? Vadå visste du inte det innan eller? Tror ni dumma amerikanare att alla Araber är självmordsbombare? Tror ni att alla är med i Al Qaida (stavning)? Det finns ju pappor, söner och män där med. Dom gör väl precis som ni, ALLT för att skydda sin familj, men sen finns det sjuka jävlar. Precis som överallt i hela världen. Skulle det vara något nyhet?

Jag hoppas ni förstår vad jag menar och om ni tar illa upp så ursäkta men jag ser det såhär. Är det någon som  har något att tilläga eller rätta mig så skriv gärna. Jag vet inte allt.

Jag blir bara så jävla trött. Jag är ingen mördare och jag skulle aldrig döda någon. Förutom Bush. Men en klok far har alltid sagt till mig "Den sista idioten är inte född än"

Jag sitter här i min säng, lyssnar på "Apple bottom jeans".. Har haft en allmänt seg söndag, en sån som man kanske ska ha. Jag har inte haft energi till att göra något annat. Bara seg seg seg, Lisa trodde jag va död igår. Jag hade varit på mitt rum hela eftermiddagen efter jag tränat. Så kom jag upp klockan 1 på natten då dom va uppe. Så sa hon "Ohh, shes alive.." jag va dö trött.

Jag har nog bestämt mig för vad jag ska göra när jag kommer hem, pratade med min kära mamma och det kändes skönt att hon inte dum förklarade mig utan hon sa bara "Ja, det skulle nog passa dig.." Antagligen blir det runt den 17 december i år som man måste anmäla sig, sen blir det intagninsprov. Förhoppningsvis så kommer jag in, chansen är väl kanske inte jätte stor. Vad vet jag, men jag hoppas iaf.
Men kommer jag in så börjar jag hösten 2009. 3:årig utbildning, men jag får ju göra sånt jag älskar och det är en del praktik med. Ska bli en upplevelse om jag kommer in :)

Sen så ska jag flytta till England å göra karriär :P hahaha! Nja, det är väl en dröm än så länge. Jag får hålla mig till det verkliga än så länge..

Jag har inte gjort något vettigt på hela helgen, och jag har fortfarande kvar mina 160 dollar. Vanligtvis brukar jag inte göra något vettigt och ha gjort slut på hälften av pengarna. Så det är positivt!

Så nästa helg när jag ska hälsa på Anneli så ska jag köpa byxor istället. Låter bra tycker jag :)

Jaja, här händer inte mycket iaf. Det märker ni ju! Men snart börjar ju kurserna, ska bli riktigt kul! Men eftersom Amanda är så himla seg och skickar in ansökan så sent så fick hon ingen plats på den senare kursen. Så vi ska se om hon ändå kan få vara me i min grupp, eller om vi båda får ta den tidigare. Jag bryr mig inte så mycket igentligen, men bara det löser sig.

Nu ska jag återgå till ingenting igen. Ha det bra!

Varnar för mycket svordomar och starka ord, men detta är något som måste ses.

Synd att han inte e singel bara..

Vi har verkligen så många duktiga kändisar i Sverige. Det är verkligen helt otroligt, jag satt och kollade häromdagen på alla "Tack gode gud" program häromdagen och det är verkligen helt sjukt roligt.

Johan Glans är ju en favorit!




(Tänker på dig pappa när jag ser detta klippet :P)

Kan sitta och titta på sånt här i timmar, dom e skit roliga verkligen!

Men snart ska jag gå å träna, ska upp å äta lite frukost nu sen sticker jag väl!

Ha de bra alla, puss å kram.

Ja, glad alla hjärtans dag eller vad man säger! Lättare att säga på engelska, Happy Valentines Day!

Idag har bilen fungerat iallafall, det underlättade. Vi tog McDrive på vägen hem från skolan, det känndes lite amerikanskt faktiskt. Men vi åt det här hemma iaf. Varit en ganska seg dag, denna veckan har gått hur långsamt som helst. Jag och Lisa prata om det häromdan, dagarna går fort men veckan känns som en evighet. Men imorgon är det fredag iaf!

Ska snart hem till Anneli och mysa, hon ska flytta. Det kommer nog bli ganska tomt, trodde de inte skulle bli så farligt eftersom vi ändå inte träffas på vardakvällar. Men nu är det ändå ända där borta, i en annan stat till och med. Men jag åker ju till Manhattan gratis, men det kanske inte blir varje helg. Som det skulle vara om hon bodde här. Men men,  bara hon har det bra så :)


Just nu är jag för tillfället väldigt trött, ska bli så skönt med helg. Det är faktiskt tur att man har helg en gång i veckan, hade inte klarat av å ha det mer sällan. Det är nästan för lite med en gång i veckan..

Men nu ska jag gå ner och berätta för min värdmamma att min syster har bokat resa hit :D

Jag menade inte att göra värsta ståhej grejen av det här nu, jag tyckte bara det va fräckt att göra sina "egna". Och jag förstår att andra har den skon med, men just den färgen är väl inte så många kanske. Men jag är ingen Sanna Kallur eller Stefan Holm, jag är bara en vanlig tjej som tränar för skojs skull. Jag tyckte bara det va lite exklusivt att göra sina egna skor, och mest gör jag det för min skull och för att jag vet att "jag" gjort dom. Men jag förstår vad du menar med att köpa några som bara finns 1000 exemplar av, men dom är kanske inte lika billiga.

Jag hittade bara en kul grej för inte så mycket pengar. Istället för att bara köpa vanliga träningskor. Det va allt :)

Mamma: Det är Training skor.

Min alldeles egen design, precis som jag vill ha det :) Kolla in texterna man får välja då. Ni kan välja på dom olika "rutorna" som visar vilken sida man visar. Mina Nike skor, dom kostar 115 dollar. Vilket motsvarar 736 kronor. Haha! Det är helt sjukt igentligen. Vem kan få egen designade skor med egen text på för 115 dollar i Sverige?

Dom ska jag spara minsann köpa, behöver dom inte riktigt än. Mina andra skor går faktiskt fortfarande :) Men jag ska definitivt designa mina egna, Thats for sure!

Det började som vanligt. Jag gick upp fem i 8 och tog på mig myskläder och gick ner. Det va en ganska stökig morgon, vi gjorde arts&crafts, lekte med playdo. Bara det lilla blir mycket stökigt, men jag tänkte att jag kan plocka undan när dom e i skolan så kan dom leka längre nu. Annars gled morgonen på, allting va i tid och vi behövde inte stressa någonting till skolan. Idag skulle pojken ha Valentines kalas så vi hade ballonger till honom, och båda två skulle ha en slags uppvisning i skolan. Så jag packar in dom i bilen när tiden är inne och jag vrider runt nyckeln och ska köra iväg. Men bilen är död... Jag fattar inte riktigt, och jag kollar så att det är rätt "växel" i. Kör man automat bil så måste man starta på "P", det går inte på någon annan. Fasst allting var rätt så gick det inte. Jag provade igen och igen och igen. Ingenting lyser i bilen och allt visar på att den har ingen ström. Så jag får plocka ut ungarna igen och pallra mig in, ringer Lisa och frågar vad jag ska göra. Hon ringer runt och funderar på taxi men i slutändan så är det inget som rktigt funkar. Hon ringer Frank och han lägger på luren i örat på henne och åker hem och hjälper oss. Vi kom lagom till pojkens klass men flickan blev ju lite sen, men jag förklarade så det blev ingen utskällning!

När vi släppt av dom så "skäller" Frank på mig, för det va tydligen jag som lämnat lyset på. Vilket lyse vet jag inte men något "light". Han förklarade dock för mig att han inte skällde utan mer skrattade åt mig och började berätta hur korkade vi kvinnor är när det gäller bilar. Eftersom jag inte hade så mycket mot argument så va jag tyst...

Han lämnade mig i bilen och beordrade mig att sitta i den i 20 min med motorn på, så att batteriet skulle laddas upp och där satt jag och lyssnade på musik. Va ganska härligt, men kändes lite annorlunda, brukar ju inte sitta i en bil bara för att sitta.


Jag fick mig iaf en tur på gymmet, efter jag ringt Lisa och berättat att allt va mitt fel och att Frank klagar på kvinnor. Så hon trösta mig lite. Allting gick jätte bra med bilen, den rullade på som vanligt, jag hämtade barnen och vi lekte vilt här hemma. Det såg ut som ett tredje världskrig när middagen var klar! Men jag plockade ordning det medans dom åt (Vanligtvis så äter jag med dom). Vi lekte sen i flickans säng och helt plötsligt börjar hon panik skrika och tårarna sprutar och pekar mot sitt ben och jag ser ingenting. Jag förstår inte vad som händer, och hon e bara galen. Men jag sa till henne å lugna sig så till slut så förstod jag vad som hänt. En sårskorpa hade "brytitis" upp, men hon slutade gråta och va jätte lugnt. 1 minut senare kommer mamman hem och flickan börjar gallskrika och gråta igen och ja.. Det va som om hon hade brytit benet.

Det får mig faktiskt att tänka på när jag va liten. Jag stog vid ytterdörren, det var sommar så den var öppen. Mamma va ute tror jag och Marcus va inne, och när jag är på väg ut genom dörren så ser jag en spindel krypa på mitt ben. Jag puttar bort den och skriker så högt som jag aldrig gjort och stor gråter. Jag står ungefär på ett ben och bara har panik, min bror kommer kutandes mot mig med stora ögon och frågar vad f*n det är som händer! Mamma kommer också springandes och blir helt till sig. Jag förklar då när jag lugnat mig att de va en spindel. Men min bror trodde att jag hade brytit benet, eftersom jag stog på ett ben och skrek som att jag hade kunnat göra det. Barn, jag säger då de...

Iallafall, jag skulle få skjuts med dom till Anneli för att äta kaka som hon gjort, och fira att vi får bort henne härifrån, Jippi! ;) Vi satte oss i bilen, intog våra platser och Lisa tittar på mig "Its dead". Haha! Jag tror inte på henne, man kan inte tro någon i den här familjen. Men sen när jag ser på henne så fattar jag att den är död, hon vrider om igen och igen. Hon viskar "What the fuck am I supposed to do?" och tittar på mig. Jadu, inte tusan vet jag... Men den här bilen är det värsta jag varit med om!

Vi pallrade oss in och nu sitter jag här, väntar på att Frank förhoppningsvis kommer hem vid 8 halv 9 så att jag kan ta hans bil till Anneli. För jag vågar mig inte ut i mörkret och regnet, man kan faktiskt möta pungråttor..